modefrizon

Då var det söndag. Ett steg närmre helgen som komma skall. Då kommer syster upp, hon ska springa Lidingöloppet på söndag (ja.. frivilligt..) och vi andra får heja på. Här springs inte en meter än. Men maken och jag ska iväg på bröllop på lördag och syster har sagt att hon vill ha alla tre barnen under tiden. Jisses säger jag, men varför skulle hon inte palla det, trevligt vore om både Joel och Ella är på sina mindre bra humör. Haha! Nä, det fixar hon utan problemo. men känns lite skumt att lämna bort mini faktiskt. Då kommer han bara vara tre veckor. Pyttemini jue..  

Nåja, innan helgen är här så är det lite annat man ska hinna med också.
Imorgon ska jag börja mitt nya smalare liv. Jag ska alltså gå med i ViktVäktarna.
Jag har varit en lat mamma, fru och EVA i 3 år nu, höll ju igång fasen så mycket mer innan.
Jag var inte lika lat som jag är nu så nu ska det bli förändring.
Inte bara för min skull, utan för mina barns med för de får faktiskt lida för det jag gör.
Så är det ju. Det är ju lite som så att de jag bor med också blir lite latare än vad de egentligen är om jag är det, jag har oftast det sista ordet och ja, då blir det ju som jag vill. MEN nu jäklar alltså.
Jag kommer inte bli fanatisk med tränande, tror jag inte, för det är inte jag, men jag tänkte i alla fall börja med att äta rätt och i alla fall komma ut på en långpromenad efter att jag lämnat barnen på förskolan på morgonen. Så småningom skulle jag vilja springa en runda men.. viktigt med små förändringar så man inte känner sig tvingad och blir trött på det istället. Det viktiga i början för min del, det är att lära mig att äta rätt. Tänk att det ska vara så jävla svårt.. känns som om man är störd i huvudet för att man slarvar med det man stoppar i sig, jag tror ju ändå att jag har sunt förnuft, eller inte.. tydligen. Fyra ballerinakex och en halv flaska mineralvatten till frukost. Idag.. bra va?
Haha usch, jag blir så trött på mig själv! Middagar gör vi hur bra som helst, med massa grönsaker och bra mat liksom, men utöver det då.. och inte för att tala om det här kvällsätandet! FY!
Nä, nu byter jag samtalsämne..

Amning! Amningen med mitt tredje barn går utan problem. Det är så himla skönt ska ni veta. Ni som har haft ont av sår och allt därtill när ni ammat, ni vet vad jag pratar om och alltså vet vad jag kommer undan den här gången. Det är ljuvligt kan jag säga! Melle tar så bra grepp, ja inte hela tiden men oftast annars börjar vi om. Tur.. eller skicklighet nu? Haha. Skillnad är det. När Joel kom, man undrade varför man hade satt den här lilla krabaten till jorden, kommer vi kunna ta hand om honom? Ge honom kärlek? Och nu tredje.. lugn som lugnet själv. Jag känner mig trygg i mig själv, känns som om att jag vet vad jag gör. Jag var ju inte särskilt nervös när Ella föddes men då var det mer att jag fick dåligt samvete. Tänk om jag glömmer bort Joel, tänk om han inte känner sig älskad, tänk om Ella bara får ha mig hela tiden och Joel känner att jag försvinner.. där var Jim väldigt viktig, han tog extra hand om Joel när hon kom. Det blev bra, och den här gången hade jag inget dåligt samvete alls, nu har de varandra och de kommer förstå så småningom!

Häromkvällen såg vi "Road to predition" med Tom Hanks. Hade jag kommit ihåg hur den slutat så hade jag aldrig satt på den. Väldigt sorglig och gud vilken ångest jag fick. Hade så svårt att sova hela natten och låg och tänkte på döden och mina barn, mina syskon och de jag håller av därtill. Usch, länge sen nu men rätt som det är så poppar det upp och jag blir galen. Galen uppe i huvudet, rena rama kaoset. Jag vet att man ska försöka tänka på andra saker men ibland går det inte helt enkelt. Speciellt inte när man har lagt sig för att sova. "Tryck bara undan det" sa en psykolog till mig en gång. Du vet visst inte vad jag pratar om svarade jag.. och nej, det visste hon ju inte sa hon. Precis, så shut the fuck up. Sa jag inte men jag tänkte. Jaja..

Samtalsämnen slut. Nu ska jag förbereda lite middag, tänkte göra något gott, några vänner kommer över och tjattrar lite.