Kvällsgodis!
Kvällsgodis!
Så igår hände det. Någon annan som inte va...
Så igår hände det. Någon annan som inte var min make tog i mina fötter. Men inte vem som helst, utan min kära svärmor Peggy. Se så vackert det blev! Kändes rätt lugnt men det är något med att folk ska ta i mina fötter, jag har inga problem att ta i ändras, då kan jag göra vad som helst. Weird.. Snyggt att ränderna på fötterna börjar synas, då är det sommar!
När mamma blev en ängel.
"När min mamma gick bort i slutet av maj detta år så gick hela mitt liv i spillror. Den mamma som jag älskat så väldigt mycket hade gått bort från mig och mina sex syskon. Allt gick så fort att jag inte hann ta farväl av henne, vilket gör det hela ännu svårare. Jag försöker nu att bearbeta den sorg som lagt sig på mina axlar som en tung börda. Mitt nya liv har precis börjat, nu måste jag ta tag i mig själv igen och börja om på nytt. Fast denna gången utan mamma.
När jag började skolan så följde mamma med mig skolan där vi bara satt och lyssnade, såsom alla föräldrar gör när deras barn börjar ettan. Så långt gick det bra på skolstarten, men när jag började i sjuan så visste jag att mamma mådde dåligt. Det var likadant med pappa, fast han mådde inte dåligt, han hade andra problem som jag kände till. Jag satt och tänkte på dem på lektionerna och då lyssnade jag inte på läraren.
Vid denna tid hade mamma och pappa varit skilda i 10 år. Jag hade på kvällarna hört när mamma pratade med pappa i telefonen om olika saker som gjorde mig arg på både mamma och pappa. Mest på mamma eftersom jag stod henne närmast fast jag visste att mamma hade rätt. Mamma och jag blev ofta ovänner på grund av pappa. När jag skulle träffa pappa så åkte vi till min farmor och farfar för att jag inte fick träffa pappa själv. Detta berodde på att pappa var med i en sekt som mamma inte gillade. Vi hade det inte bra ställt hemma dels för att pappa inte betalade underhållet och dels för att mamma var arbetslös.
En tid innan vi slutade sjuan så var livet glatt och roligt, alla såg fram emot att sluta och börja ett hack högre. Min bror skulle ta studenten och mamma som gått undersköterskeutbildningen skulle göra detsamma.
Den tjugoåttonde maj så var jag i skolans om vanligt och när jag kom hem så mötte jag mamma vid dörren. Hon visade upp en jättefin rosbuske som hon hade köpt till min bror som hade tagit körkort några timmar tidigare på dagen. Mamma var jätteglad och stolt över honom och tyckte att han hade gjort bra ifrån sig. Jag blev också glad när jag hörde att det gått så bra. När jag gick till affären med min kompis så mötte jag min bror, han såg väldigt glad ut.
Senare på kvällen satt jag, mamma och mina syskon och tittade på TV. När det blev sent så gick jag och la mig och läste en bok. Efter en stund kom mamma in och sa åt mig att släcka annars skulle jag inte orka upp dagen efter. Det var sista gången jag såg mamma levande.
På morgonen kom min syster in och sa att det hade hänt något förskräckligt med mamma. Hon hade fått en hjärnblödning och förts till sjukhus. De hade skickat en ambulans med mamma i vidare till Lund. Det var så bråttom att de gick ut i P3 för att få förare att hålla sig ur vägen för ambulansen. I ambulansen hade mamma blivit medvetslös och fått en andra hjärnblödning. Den första fick hon då jag lagt mig kvällen innan.
När de kommit fram till Lund så la de mamma i en respirator eftersom hon inte andades själv.
När jag klätt på mig så mötte jag en man som jag aldrig sett tidigare. Det var en sjukhuspräst som hade följt med mina syskon hem på natten för att prata. Han åkte tillbaka till sjukhuset samtidigt som vi åkte till Lund. Färden dit var tråkig eftersom läget för mamma var kritiskt. Chansen för att mamma skulle klara sig var mindre än femtio procent. När vi kom dit såg vi mamma som vi aldrig sett henne förr. Hon hade slangar överallt. Alla började gråta och vi blev ombedda att slå oss ner i ett vilorum där det fanns saft och kaffe man kunde dricka. Efter en tid kom det in en dansk läkare som började prata, men vi förstod inte ett dugg av vad han sa. Det enda som jag förstod var att chansen för att mamma skulle överleva var minimal och om hon skulle överleva så skulle hon aldrig bli som vår riktiga mamma igen.
Senare kom det släktingar till oss, syskon till mamma och mammas föräldrar till mamma, vilket jag tyckte var fel, för de hade aldrig brytt sig tidigare. Men alla var givetvis ledsna över detta som hänt.
Alla gick omkring i korridoren och grät och tänkte att varför har detta hänt just vår mamma och inte någon annan. Mamma hade aldrig gjort någon illa, hon satte alltid oss barn i första hand vad som än gällde. Vi vet att vi betydde så mycket för henne. Hon betydde jättemycket för oss med. Det var så overkligt och så fruktansvärt att det var min mamma som låg där på sängen.
Min älskade mamma hade fått hjärnblödning som visade sig vara steget upp mot himlen.
Jag gick in i ett rum och ringde till min farmor och farfaroch berättade vad som hänt. De blev helt chockade och tyckte så synd om mig och mina syskon. Jag ringde till min bästa kompis också. Hon började gråta.
Det kom in nya läkare hela tiden som berättade hur läget var och alla kom de med samma besked. Att det inte fanns något att göra. Klockan kvart i tio på kvällen så stängde läkarna av respiratorn, eftersom de hade gjort undersökningar på mamma som visat att det inte fanns några tecken på liv i kroppen. Läkarna hade cokså gjort något som de aldrig hade försökt på någon innan. De hade försökt att gå in i ett kärl för att stoppa blödningen vilket misslyckades. När de hade stängt av respiratorn så gjorde de iordning mamma så vi kunde ta farväl av henne en sista gång. Vi fick se henne som vanligt utan slangar. Det såg ut som om hon sov bortsett från bandaget hon hade på huvudet. Vi stod samlade omkring hennes säng och sjukhusprästen från Lund stod och pratade. Alla tog farväl av henne och till slut var det bara jag och min syster kvar. Vi stod och pratade med mamma. Det var som om hon hörde oss och det kändes bra. Vi kunde inte gå därifrån, kändes dumt att bara gå och lämna vår mamma liggandes på sängen. Men efter två timmar sa jag till min syster att vi inte kunde vara kvar, att vi måste lämna henne någon gång.
Vi kunde inte åka den långa vägen hem så vi sov över hos en släkting som bodde en bit ifrån Lund. Den natten var det svårt att sova. Jag bara låg och grät eftersom jag visste nu att min mamma aldrig skulle komma tillbaka.
På morgonen åkte vi hem, tillbaka till Växjö. Det var svårt att gå in i lägenheten. Vart man än vände sig så såg man och tänkte på mamma. Mammas säng var orörd sedan hon hade lyfts ur sängen och ner till ambulansen. Vi var tvungna att dela upp allas mamma saker för att vi kunde ju inte lämna allt som det var. Livet var tvunget att gå vidare trots denna händelse. Jag och min bror flyttade till min syster och hennes sambo, mina två yngre syskon flyttade till hem till sin pappa som bor en bit i från oss. Mina tvä äldre syskon hade redan flyttat hemifrån så de bodde kvar där de bott innan.
En tid efter att jag hade flyttat mina saker till mitt nya hem så var det dags för begravningen. Mamma skulle kremeras för hon hade önskat det. Begravningen var jättefin. Vi hade valt egna låtar istället för psalmer. Några veckor efter begravningen så var det urnsättning. Vi kom fram till kapellet vid kyrkandär urnan stod och väntade. Jag bar urnan, den var tung. Jga bar den och förde sakta ner den i jorden. Vi la varsin ros på urnan.
4 månader efter detta så mår jag lite bättre och det bådar gott för framtiden. Trots allt."
Eftersom det idag är 14 år sedan som vår älskade mamma gick bort bara 47 år så tittade jag igenom några minnessaker. Jag hittade den här som jag och min bror skrev till min svensklärare i skolan. Året var 1998..
Det bränner i hela kroppen och jag vill bara gråta, skrika, sparka och slå. För att få ut all ilska och sorg. Men det kommer inte hjälpa. Det kommer alltid ligga och gro.
Mina älskade syskon - tack för att ni finns. Älskar er alla.
Och tack mamsen.. för att du var så flitig i sänghalmen! <3
När jag började skolan så följde mamma med mig skolan där vi bara satt och lyssnade, såsom alla föräldrar gör när deras barn börjar ettan. Så långt gick det bra på skolstarten, men när jag började i sjuan så visste jag att mamma mådde dåligt. Det var likadant med pappa, fast han mådde inte dåligt, han hade andra problem som jag kände till. Jag satt och tänkte på dem på lektionerna och då lyssnade jag inte på läraren.
Vid denna tid hade mamma och pappa varit skilda i 10 år. Jag hade på kvällarna hört när mamma pratade med pappa i telefonen om olika saker som gjorde mig arg på både mamma och pappa. Mest på mamma eftersom jag stod henne närmast fast jag visste att mamma hade rätt. Mamma och jag blev ofta ovänner på grund av pappa. När jag skulle träffa pappa så åkte vi till min farmor och farfar för att jag inte fick träffa pappa själv. Detta berodde på att pappa var med i en sekt som mamma inte gillade. Vi hade det inte bra ställt hemma dels för att pappa inte betalade underhållet och dels för att mamma var arbetslös.
En tid innan vi slutade sjuan så var livet glatt och roligt, alla såg fram emot att sluta och börja ett hack högre. Min bror skulle ta studenten och mamma som gått undersköterskeutbildningen skulle göra detsamma.
Den tjugoåttonde maj så var jag i skolans om vanligt och när jag kom hem så mötte jag mamma vid dörren. Hon visade upp en jättefin rosbuske som hon hade köpt till min bror som hade tagit körkort några timmar tidigare på dagen. Mamma var jätteglad och stolt över honom och tyckte att han hade gjort bra ifrån sig. Jag blev också glad när jag hörde att det gått så bra. När jag gick till affären med min kompis så mötte jag min bror, han såg väldigt glad ut.
Senare på kvällen satt jag, mamma och mina syskon och tittade på TV. När det blev sent så gick jag och la mig och läste en bok. Efter en stund kom mamma in och sa åt mig att släcka annars skulle jag inte orka upp dagen efter. Det var sista gången jag såg mamma levande.
På morgonen kom min syster in och sa att det hade hänt något förskräckligt med mamma. Hon hade fått en hjärnblödning och förts till sjukhus. De hade skickat en ambulans med mamma i vidare till Lund. Det var så bråttom att de gick ut i P3 för att få förare att hålla sig ur vägen för ambulansen. I ambulansen hade mamma blivit medvetslös och fått en andra hjärnblödning. Den första fick hon då jag lagt mig kvällen innan.
När de kommit fram till Lund så la de mamma i en respirator eftersom hon inte andades själv.
När jag klätt på mig så mötte jag en man som jag aldrig sett tidigare. Det var en sjukhuspräst som hade följt med mina syskon hem på natten för att prata. Han åkte tillbaka till sjukhuset samtidigt som vi åkte till Lund. Färden dit var tråkig eftersom läget för mamma var kritiskt. Chansen för att mamma skulle klara sig var mindre än femtio procent. När vi kom dit såg vi mamma som vi aldrig sett henne förr. Hon hade slangar överallt. Alla började gråta och vi blev ombedda att slå oss ner i ett vilorum där det fanns saft och kaffe man kunde dricka. Efter en tid kom det in en dansk läkare som började prata, men vi förstod inte ett dugg av vad han sa. Det enda som jag förstod var att chansen för att mamma skulle överleva var minimal och om hon skulle överleva så skulle hon aldrig bli som vår riktiga mamma igen.
Senare kom det släktingar till oss, syskon till mamma och mammas föräldrar till mamma, vilket jag tyckte var fel, för de hade aldrig brytt sig tidigare. Men alla var givetvis ledsna över detta som hänt.
Alla gick omkring i korridoren och grät och tänkte att varför har detta hänt just vår mamma och inte någon annan. Mamma hade aldrig gjort någon illa, hon satte alltid oss barn i första hand vad som än gällde. Vi vet att vi betydde så mycket för henne. Hon betydde jättemycket för oss med. Det var så overkligt och så fruktansvärt att det var min mamma som låg där på sängen.
Min älskade mamma hade fått hjärnblödning som visade sig vara steget upp mot himlen.
Jag gick in i ett rum och ringde till min farmor och farfaroch berättade vad som hänt. De blev helt chockade och tyckte så synd om mig och mina syskon. Jag ringde till min bästa kompis också. Hon började gråta.
Det kom in nya läkare hela tiden som berättade hur läget var och alla kom de med samma besked. Att det inte fanns något att göra. Klockan kvart i tio på kvällen så stängde läkarna av respiratorn, eftersom de hade gjort undersökningar på mamma som visat att det inte fanns några tecken på liv i kroppen. Läkarna hade cokså gjort något som de aldrig hade försökt på någon innan. De hade försökt att gå in i ett kärl för att stoppa blödningen vilket misslyckades. När de hade stängt av respiratorn så gjorde de iordning mamma så vi kunde ta farväl av henne en sista gång. Vi fick se henne som vanligt utan slangar. Det såg ut som om hon sov bortsett från bandaget hon hade på huvudet. Vi stod samlade omkring hennes säng och sjukhusprästen från Lund stod och pratade. Alla tog farväl av henne och till slut var det bara jag och min syster kvar. Vi stod och pratade med mamma. Det var som om hon hörde oss och det kändes bra. Vi kunde inte gå därifrån, kändes dumt att bara gå och lämna vår mamma liggandes på sängen. Men efter två timmar sa jag till min syster att vi inte kunde vara kvar, att vi måste lämna henne någon gång.
Vi kunde inte åka den långa vägen hem så vi sov över hos en släkting som bodde en bit ifrån Lund. Den natten var det svårt att sova. Jag bara låg och grät eftersom jag visste nu att min mamma aldrig skulle komma tillbaka.
På morgonen åkte vi hem, tillbaka till Växjö. Det var svårt att gå in i lägenheten. Vart man än vände sig så såg man och tänkte på mamma. Mammas säng var orörd sedan hon hade lyfts ur sängen och ner till ambulansen. Vi var tvungna att dela upp allas mamma saker för att vi kunde ju inte lämna allt som det var. Livet var tvunget att gå vidare trots denna händelse. Jag och min bror flyttade till min syster och hennes sambo, mina två yngre syskon flyttade till hem till sin pappa som bor en bit i från oss. Mina tvä äldre syskon hade redan flyttat hemifrån så de bodde kvar där de bott innan.
En tid efter att jag hade flyttat mina saker till mitt nya hem så var det dags för begravningen. Mamma skulle kremeras för hon hade önskat det. Begravningen var jättefin. Vi hade valt egna låtar istället för psalmer. Några veckor efter begravningen så var det urnsättning. Vi kom fram till kapellet vid kyrkandär urnan stod och väntade. Jag bar urnan, den var tung. Jga bar den och förde sakta ner den i jorden. Vi la varsin ros på urnan.
4 månader efter detta så mår jag lite bättre och det bådar gott för framtiden. Trots allt."
Eftersom det idag är 14 år sedan som vår älskade mamma gick bort bara 47 år så tittade jag igenom några minnessaker. Jag hittade den här som jag och min bror skrev till min svensklärare i skolan. Året var 1998..
Det bränner i hela kroppen och jag vill bara gråta, skrika, sparka och slå. För att få ut all ilska och sorg. Men det kommer inte hjälpa. Det kommer alltid ligga och gro.
Mina älskade syskon - tack för att ni finns. Älskar er alla.
Och tack mamsen.. för att du var så flitig i sänghalmen! <3
Jag som tänkte blogga ikväll. Men nu orkar...
Jag som tänkte blogga ikväll. Men nu orkar jag inte, godnatt!
Jag blir glad och lycklig av liljekonvalje...
Jag blir glad och lycklig av liljekonvaljer, rosor, sol, ljus, mina barn, min man, värme, mina syskon (lättare att säga hela min familj), god mat och onyttigheter, havet, vatten, vår, sommar, fina minnen, blommor. Säkert mer men så känner jag just nu!
Japp, nu har jag bestämt mig. Helgen som ...
Japp, nu har jag bestämt mig. Helgen som var så var vi nere i Hultsfred och hälsade på familj och vänner. Jag träffade givetvis min äldsta syster, som för övrigt är anledningen till just det här inlägget, och hon har gått ner i vikt på det bästa sättet man kan, enligt mig. Viktväktarna. Hon var så jädrans fin, slank och i form. Enligt henne själv så hade hon ju ringar att greppa vid magen men man ser alltid sig själv på ett sätt, som alltså inte andra gör. Mia är duktig och jag ska banne mig vara lika duktig som henne, I Can Do it! Tack Mia, för att du är så duktig och för inspirationen jag fick i helgen! Puss
På måndag åker vi till Gran Canaria. .. d...
På måndag åker vi till Gran Canaria. .. det var i alla fall det vi skulle göra i drömmen som jag hade till idag. Suck.
Inatt hade jag svårt att somna. Jag ville ...
Inatt hade jag svårt att somna. Jag ville inte somna. Jag är rädd för att inte vakna igen. Jag tror jag tänker för mycket på saker som "kan" vara och "men tänk om..". Men det blir så automatiskt. Tankarna. Hade jag inte fått höra det som jag hörde på SÖS igår så hade jag förmodligen inte känt så som jag känner nu. Ångest och panik. Stress.
Att bajsa eller att inte bajsa. I sitt kök.
Ibland måste man välja saker här i livet.
Olika saker. Till exempel om man ska skita på sig när ens man sitter och blockerar toaletten för att han med åt dålig mat. Åt skitdålig mat på det där stället på Söder. Det där skitstället på skitsöder. Ja just ja, ELLER om man helt enkelt får hitta ett annat sätt att skita på, om man nu inte vill skita på sig alltså. Skita på sig hemma. I sitt eget hem. Pinsamt? Mja, Jim visste mycket väl att det skulle hända eftersom han säkert satt och läste på toaletten.. och enligt honom sket han hela tiden medan han satt på toan.
Självklart ska ni få höra hur vi förvandlade vår romantiska dejt till ett bajskalas.
Egentligen.. förvandlade ett Kinaplace vår romantiska dejt till ett bajskalas.
I alla fall.. vi var ute och åt osv.. när vi är på väg hem känner båda oerhörda kramper och bubblande i magen och springer hem. Jim tog toaletten direkt, såklart, han hade ju kunnat bajsa på sig annars.. (?!)... Jag far omkring i lägenheten och gapar att han måste skynda sig. Han säger att det inte slutar rinna. Nehe, och vad fan ska jag göra då tänker jag.. ska jag skita på mig? Känns ju onödigt när man är hemma.. ska jag gå ut på gräset och skita? Mja, det känns ju sådär. Så jag tar fram en plastpåse. Vecklade ut den på golvet och satte mig på huk. Men eftersom det liksom inte slutade komma när jag väl släppte lös så.. satt jag där. På huk. I säkert 20 minuter. För efter 20 minuter började det bli väldigt jobbigt i benen, så jag tog fram sopkorgen och satte mig på den.
Det var så mkt skönare än att sitta på huk. I köket. Fräscha klubben, men det kändes okej ändå, men tanke på att jag aldrig skulle ha kunnat ta mig ut från köket utan att ha.. lämnat spår efter mig. Väldigt onödigt att kladda ner mer än nödvändigt. Det värsta var inte att jag bajsade egentligen, utan att jag skrattade samtidigt under hela tiden. DET VAR JOBBIGT kan jag tala om. Men jag kunde inte sluta.
När vi pratar om det idag så säger han: Ja, jag hade ju kunnat öppna och låtit dig skita i badkaret, det hade ju varit fräschare. - Tack älskling, det är bara FYRA år för sent!
Godnatt!
Lillan utforskar de nyplanterade blommorna...
Lillan utforskar de nyplanterade blommorna. Hoppas de får leva ett tag.
Idag bakades det kanelbullar med sötmandel...
Idag bakades det kanelbullar med sötmandel på och vaniljbullar med glasyr på. Det var väldigt mumsigt!
Att bajsa i en..
.. papperskorg.
När jag bodde hör i Stockholm "första gången", dvs för 6-7 år sedan så hände det en hysteriskt rolig sak.
Jag var på väg hem från jobbet med tuben och hoppade av vid "min" station. Ut springer en snubbe som verkar ha väldigt bråttom. Jag kan ju inte låta bli att kolla vart han tar vägen så jag vänder mig om och ser att han drar ner sina byxor och sätter sig i en papperskorg. Jag (som är så mogen) börjar gapskratta och klarar inte av att gå en enda meter. Jag bara står och kollar (ja, ett par meter bort, inte brevid) och skrattar. Jag skrattar inte ÅT honom, utan för siuationen som den stackars saten hamnade i. Men eftersom jag har bajshumor så höll jag på och dö av skratt.
"Bajsar han verkligen?!" - JA, det gör han!
"Men i en papperskorg på perrongen? - JA, det gör han!
"Bland allt folk?" - JA, det gör han!
Det var hysteriskt roligt.
Har en annan story om en som bajsade i sin egen papperskorg, men det tar vi en annan gång.
Sov gott! // Love!
När jag bodde hör i Stockholm "första gången", dvs för 6-7 år sedan så hände det en hysteriskt rolig sak.
Jag var på väg hem från jobbet med tuben och hoppade av vid "min" station. Ut springer en snubbe som verkar ha väldigt bråttom. Jag kan ju inte låta bli att kolla vart han tar vägen så jag vänder mig om och ser att han drar ner sina byxor och sätter sig i en papperskorg. Jag (som är så mogen) börjar gapskratta och klarar inte av att gå en enda meter. Jag bara står och kollar (ja, ett par meter bort, inte brevid) och skrattar. Jag skrattar inte ÅT honom, utan för siuationen som den stackars saten hamnade i. Men eftersom jag har bajshumor så höll jag på och dö av skratt.
"Bajsar han verkligen?!" - JA, det gör han!
"Men i en papperskorg på perrongen? - JA, det gör han!
"Bland allt folk?" - JA, det gör han!
Det var hysteriskt roligt.
Har en annan story om en som bajsade i sin egen papperskorg, men det tar vi en annan gång.
Sov gott! // Love!
Gott med frukost. Glömde dock jordgubbarna.
Gott med frukost. Glömde dock jordgubbarna.
ÄNTLIGEN kom jag med..
.. i tv!
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/tv/article14651341.ab
Man kan se hela scenen på tv4play och programmet heter "På bar gärning."
Har varit med i så mycket men som sedan visat att jag blivit bortklippt.
Haha..
Godnatt!
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/tv/article14651341.ab
Man kan se hela scenen på tv4play och programmet heter "På bar gärning."
Har varit med i så mycket men som sedan visat att jag blivit bortklippt.
Haha..
Godnatt!
Då kom torsdagen..
.. som jag längtat så länge efter.
Idag var vi och gjorde ett ultraljud. Vårat tredje barn.
Dock var det lite tidigt, men vi fick mest tiden nu för att fastställa hur långt gångna
vi är. Vi är nu i vecka 16. Så om en månad fick vi en ny tid och då kommer förhoppningsvis
snoppen yttra sig lite mer. Hon tyckte att hon såg en snopp och det tyckte Jim med att han gjorde. Jag vill gärna se hela paketet innan jag fastställer för mig själv vad det är för kön.
Glada är vi och måtten var bra, men som sagt, missade ju lite mätningar nu eftersom det var så tidigt.
Jag började jobba för en vecka sedan, men jag vågar inte skriva om jobbet här,
man vet ju aldrig vem som googlar fram ett ord och vips hamnar man här.
Just one thing: Jag är lycklig för att jag är gravid, jag klarar inte stressen, men ett
par månader kanske jag kan stå ut. Ska verkligen försöka.
Barnen mår bra och den ena tanden efter den andra ploppar fram på E.
Hon lär gå till våren/sommaren nu, hon är på G ialla fall! J han lär sig klockan, han är så duktig. Han kommer in på morgonen och säger: Mamma, klockan är sju, kan du följa med upp nu?
.. eller.. Mamma, klockan är åtta, kan du komma med mig nu? Då bubblar det upp en massa kärlek och man går (faktiskt) upp då och allt är helt okej.
.. att sommaren är på väg känns helt underbart.
Så skönt att våren börjar titta fram, livet blir verkligen så mycket
lättare då. i alla fall i mitt liv.
Nåja, ta hand om er!
Idag var vi och gjorde ett ultraljud. Vårat tredje barn.
Dock var det lite tidigt, men vi fick mest tiden nu för att fastställa hur långt gångna
vi är. Vi är nu i vecka 16. Så om en månad fick vi en ny tid och då kommer förhoppningsvis
snoppen yttra sig lite mer. Hon tyckte att hon såg en snopp och det tyckte Jim med att han gjorde. Jag vill gärna se hela paketet innan jag fastställer för mig själv vad det är för kön.
Glada är vi och måtten var bra, men som sagt, missade ju lite mätningar nu eftersom det var så tidigt.
Jag började jobba för en vecka sedan, men jag vågar inte skriva om jobbet här,
man vet ju aldrig vem som googlar fram ett ord och vips hamnar man här.
Just one thing: Jag är lycklig för att jag är gravid, jag klarar inte stressen, men ett
par månader kanske jag kan stå ut. Ska verkligen försöka.
Barnen mår bra och den ena tanden efter den andra ploppar fram på E.
Hon lär gå till våren/sommaren nu, hon är på G ialla fall! J han lär sig klockan, han är så duktig. Han kommer in på morgonen och säger: Mamma, klockan är sju, kan du följa med upp nu?
.. eller.. Mamma, klockan är åtta, kan du komma med mig nu? Då bubblar det upp en massa kärlek och man går (faktiskt) upp då och allt är helt okej.
.. att sommaren är på väg känns helt underbart.
Så skönt att våren börjar titta fram, livet blir verkligen så mycket
lättare då. i alla fall i mitt liv.
Nåja, ta hand om er!
Ibland.
Iblandblirjagbarasåjävlafrustreradsåjagintevetvartmanskatavägen.
Iblandharjagsångodlustattdelautenhögertillnågrasomjagkännerförattdeärsåjävladumma.
Förvissavännerskaalltvarasåjävlaperfekthelatidenochmanharminsanningaproblemnågonsin.
Världenärenbraplatsochalltärproblemfritt.Hurra.
Minabarnärfriskaochminstalillajagklagaröverkännsbaradumtsåjävladumt.
MensamtidigtärdetMINAproblemminakänslorochminabekymmerochminatankar.
Detkundevaravärredetkundevaravisområkatutförmassasakerochjavisstkundedetdet.
Mennuärdetinteså.Detärintevidetärintevårabarnellernågonivårfamilj.
Klartattjagärlyckligtlottaddetvetjagjusåklartfördetkundejuvarailla.
Harnågrafåvännersommankanpratapåriktigtmed.
Därdetinteärtabuattnågotinteärsomdetskaochdetärsåskönt.
TackFörAttNiFinns!
Godnatt.
Iblandharjagsångodlustattdelautenhögertillnågrasomjagkännerförattdeärsåjävladumma.
Förvissavännerskaalltvarasåjävlaperfekthelatidenochmanharminsanningaproblemnågonsin.
Världenärenbraplatsochalltärproblemfritt.Hurra.
Minabarnärfriskaochminstalillajagklagaröverkännsbaradumtsåjävladumt.
MensamtidigtärdetMINAproblemminakänslorochminabekymmerochminatankar.
Detkundevaravärredetkundevaravisområkatutförmassasakerochjavisstkundedetdet.
Mennuärdetinteså.Detärintevidetärintevårabarnellernågonivårfamilj.
Klartattjagärlyckligtlottaddetvetjagjusåklartfördetkundejuvarailla.
Harnågrafåvännersommankanpratapåriktigtmed.
Därdetinteärtabuattnågotinteärsomdetskaochdetärsåskönt.
TackFörAttNiFinns!
Godnatt.
Äkta människor.
Det är ju fan att det inte ska gå och blogga via mobilen.
Det som är så praktiskt!
Men det jag skrev i fredags var:
"Häromdagen diskuterade maken och jag om vi skulle lägga pengar på en ny säng eller en resa. Det klokaste skulle ju vara en ny säng, men en resa skulle sitta så bra och kännas så bra under tiden man var på den. Vi känner oss så slitna. Ibland har man en del på axlarna. Samtidigt ska jag inte klaga, vi är i alla fall friska och framför allt är våra barn det. Det ska man inte ta för givet. Men i alla fall, problemet med valet löste sig för häromdagen gick diskmaskinen sönder. Och ja, vi är alldeles för bekväma för att diska för hand. Så därför köper vi en ny här i dagarna. Jag funderade på en silver, den blir ju inte synligt lika smutsig som en vit. Så det blir nog en silver. Eller säger man grå? Skitsamma, inte vit i alla fall.
Måste posta ett brev imorgon! Kom jag på nu. Fan. Skulle postat det i torsdags men sånna grejer faller ur minnet på något vis. Inte för att jag inte orkar utan för att jag verkligen glömmer det. Jag har dessutom börjat skriva in kalendern när jag måste posta något. Suck. Glömska. Det är ju förresten lördag imorgon, men lika bra att ha det gjort.
Idag gick jag till MVC. Barnmorskan tog cellprov. Inte jättekul kanske men man måste. Inte speciellt ont, men obehagligt när hon körde in den där grejen som man håller ned slidväggen med. Men det var över på ett kick. Nu är det tre år till nästa kallelse. Kan ta det lugnt nu. ;)
Börjar snart jobba. En månad kvar ungefär. I say shit men maken måste få vara pappaledig också. Jag har förresten inga dagar kvar. Usch, fort har det gått!
Jösses, vad trött jag är. Bäst att sova lite. Liten uppdatering i alla fall.
Love!"
Ja, igår jagade jag diskmaskin. Den silver/grå jag ville ha var slut och skulle komma in i lager om tre veckor. Glöm sa jag och köpte en vit. Skit. Whatever, bara disken blir ren. :)
Idag träffade vi Tia med familj utanför deras och promenerade till Aspuddsparken. En park med allt i. Pulkabackar, lekplatser, hästar, får och kaniner. Även ett cafè. Trevligt. Efter en stund mötte Marmor upp oss och vi gick vidare med henne hemåt. Jag och Ella sprang in till ICA medans J och Marmor gick hem till henne. Där stannade vi till 16 och vips så var det dags att gå hem, laga mat och väcka maken. Han jobbar sin sista natt nu och är sen ledig i fyra nätter.
Nu vaknade Ella och tror att hon ska få vara uppe men icke, nu måste jag med gå och lägga mig. Så fort "Äkta människor" är slut. Jag väntar och väntar på scenen där jag ska dyka upp. Spännande!
Love!
Det som är så praktiskt!
Men det jag skrev i fredags var:
"Häromdagen diskuterade maken och jag om vi skulle lägga pengar på en ny säng eller en resa. Det klokaste skulle ju vara en ny säng, men en resa skulle sitta så bra och kännas så bra under tiden man var på den. Vi känner oss så slitna. Ibland har man en del på axlarna. Samtidigt ska jag inte klaga, vi är i alla fall friska och framför allt är våra barn det. Det ska man inte ta för givet. Men i alla fall, problemet med valet löste sig för häromdagen gick diskmaskinen sönder. Och ja, vi är alldeles för bekväma för att diska för hand. Så därför köper vi en ny här i dagarna. Jag funderade på en silver, den blir ju inte synligt lika smutsig som en vit. Så det blir nog en silver. Eller säger man grå? Skitsamma, inte vit i alla fall.
Måste posta ett brev imorgon! Kom jag på nu. Fan. Skulle postat det i torsdags men sånna grejer faller ur minnet på något vis. Inte för att jag inte orkar utan för att jag verkligen glömmer det. Jag har dessutom börjat skriva in kalendern när jag måste posta något. Suck. Glömska. Det är ju förresten lördag imorgon, men lika bra att ha det gjort.
Idag gick jag till MVC. Barnmorskan tog cellprov. Inte jättekul kanske men man måste. Inte speciellt ont, men obehagligt när hon körde in den där grejen som man håller ned slidväggen med. Men det var över på ett kick. Nu är det tre år till nästa kallelse. Kan ta det lugnt nu. ;)
Börjar snart jobba. En månad kvar ungefär. I say shit men maken måste få vara pappaledig också. Jag har förresten inga dagar kvar. Usch, fort har det gått!
Jösses, vad trött jag är. Bäst att sova lite. Liten uppdatering i alla fall.
Love!"
Ja, igår jagade jag diskmaskin. Den silver/grå jag ville ha var slut och skulle komma in i lager om tre veckor. Glöm sa jag och köpte en vit. Skit. Whatever, bara disken blir ren. :)
Idag träffade vi Tia med familj utanför deras och promenerade till Aspuddsparken. En park med allt i. Pulkabackar, lekplatser, hästar, får och kaniner. Även ett cafè. Trevligt. Efter en stund mötte Marmor upp oss och vi gick vidare med henne hemåt. Jag och Ella sprang in till ICA medans J och Marmor gick hem till henne. Där stannade vi till 16 och vips så var det dags att gå hem, laga mat och väcka maken. Han jobbar sin sista natt nu och är sen ledig i fyra nätter.
Nu vaknade Ella och tror att hon ska få vara uppe men icke, nu måste jag med gå och lägga mig. Så fort "Äkta människor" är slut. Jag väntar och väntar på scenen där jag ska dyka upp. Spännande!
Love!
Trassligt.
Jag har försökt att blogga via mobilen men har nu insett att något är fel.
Kommer bara upp en rubrik om ett sms och sen ingenting mer.
Har mailat kundhjälp så vi får se om de kan komma underfull med vad som kan ha hänt.
Trassligt.
Nåja, nog om det.
Häromdagen fick jag besked från försäkringskassan att endast 1/4 av min mammapeng kommer att utbetalas.
Varför? För att DE har råkat göra fel. Suck. Självklart kan det hända men det händer för ofta och om det skulle vara kunden som råkar göra fel eller missa något då blir man nästan av med allting. MEN.. detta fick upp ögonen på mig. Jag har nu två nya affärsideèr varav den ena är lite klurigare än den andra och jag skulle behöva lite hjälp där för att kunna få igång någonting. Därför ger jag mig på den andra. Först.
Ska bli spännande. Lyckas jag inte så gör jag inte det men då har jag i alla fall provat.
På fredag, nästa vecka, åker vi till Småland. Till näst äldsta storasyster i Växjö.
Ska bli mysigt och maken ska med den här gången så då kan det inte bli bättre.
Jag kommer inte vilja åka därifrån!
Det som händer just nu, det är fantastiskt.
Jag hoppas allt går bra och att jag snart kan avslöja den hemlisen.
Om cirka en månad. Jag har de finaste man kan ha i livet.
En fin familj, och en ännu större familj utanför den lilla i mitt hem.
Jag älskar er alla så otroligt mycket och jag har fått en lite annan syn på saker och ting.
Det känns otroligt bra och man mår så mycket bättre.
Nåja.
Nu har lilla stumpan krypit bort, dags att leta.
Love!
Kommer bara upp en rubrik om ett sms och sen ingenting mer.
Har mailat kundhjälp så vi får se om de kan komma underfull med vad som kan ha hänt.
Trassligt.
Nåja, nog om det.
Häromdagen fick jag besked från försäkringskassan att endast 1/4 av min mammapeng kommer att utbetalas.
Varför? För att DE har råkat göra fel. Suck. Självklart kan det hända men det händer för ofta och om det skulle vara kunden som råkar göra fel eller missa något då blir man nästan av med allting. MEN.. detta fick upp ögonen på mig. Jag har nu två nya affärsideèr varav den ena är lite klurigare än den andra och jag skulle behöva lite hjälp där för att kunna få igång någonting. Därför ger jag mig på den andra. Först.
Ska bli spännande. Lyckas jag inte så gör jag inte det men då har jag i alla fall provat.
På fredag, nästa vecka, åker vi till Småland. Till näst äldsta storasyster i Växjö.
Ska bli mysigt och maken ska med den här gången så då kan det inte bli bättre.
Jag kommer inte vilja åka därifrån!
Det som händer just nu, det är fantastiskt.
Jag hoppas allt går bra och att jag snart kan avslöja den hemlisen.
Om cirka en månad. Jag har de finaste man kan ha i livet.
En fin familj, och en ännu större familj utanför den lilla i mitt hem.
Jag älskar er alla så otroligt mycket och jag har fått en lite annan syn på saker och ting.
Det känns otroligt bra och man mår så mycket bättre.
Nåja.
Nu har lilla stumpan krypit bort, dags att leta.
Love!
Plantagen, min favoritaffär ever!
Var på Plantagen tidigare i veckan. De har 50 % nedsatt pris på gröna växter fram till den 22/1 -12. Är det någon affär jag älskar att gå i, så är det den. Jag älskar gröna växter. Kommer alltid hem därifrån med minst två. De kommer växa på sig och såsmåningom ska jag ha de som golvväxter.
Ser jag fram emot. Lär ju ta ett tag men den som väntar på något gott...
Annars.. så har det inte hänt sådär överdrivet mycket.
Känner mig trött hela tiden och det finns lite energitjuvar lite här och där och det tar på mig. Men men, blir nog bra med det med snart.
E.. växer och äter en hel häst till varje måltid. Kryper har hon lärt sig sen sist jag bloggade och fort går det! Hon har ramlat ner från sängen en gång, vi tog bort sängbenen och då kröp/ramlade hon ur den men denna gången var det inte så högt. Hon är väldigt envis..
J är numer torr och fri från blöjor! Skönt tycker vi! Han har varit superduktig och tycker det är roligt att gå på toaletten. Pottan använde han kanske 5-6 gånger sen var det toaletten som gällde. Mycket är tack vare dagis, han går verkligen på ett superbra ställe nu. Han har utvecklats som bara den den senaste tiden. Härligt!
Han pratar väldigt mycket om alla som vi träffade under julen. Mest är det förstås om kusinerna Theo och Noah. Vi var ju där ett par dagar så han hann att fästa sig vid dem. För ett tag sen pratade han om mina systrar och sa att han älskade dem, så roligt att höra vad som kommer ur den där lilla munnen. Man vet aldrig vad han kommer säga. Det är roligt.
Igår hade vi myskväll med Marmor. Då dippade vi gurka, morötter och chips. J ville ha salta pinnar och en kexchoklad till lördagsgodis. E såg salta pinnarna och fick smaka en pyttebit, sen var det kört. Hon blev helt hysterisk! Hon skulle bara ha mer till varje pris! Hon fick två. De är ju ganska salta så egentligen vill jag inte ge henne än men ja.. vad ska man göra. :) Vi såg på Shrek & Landet för länge sedan.
Vi bytte/köpte en ny bil. Blev en Ford Galaxy, en minibuss.
Fick en skapligt bra peng för Saaben, det trodde vi inte så vi är helnöjda.
Nu kan man sitta 7 i bussen och det är så härligt med mer PLATS! :)
Nu ser jag på klockan att det är bråttom att göra middag. Maken ska jobba inatt med men är sen ledig i fyra dagar. Härligt. En liten uppdatering i alla fall!
Love!
Ser jag fram emot. Lär ju ta ett tag men den som väntar på något gott...
Annars.. så har det inte hänt sådär överdrivet mycket.
Känner mig trött hela tiden och det finns lite energitjuvar lite här och där och det tar på mig. Men men, blir nog bra med det med snart.
E.. växer och äter en hel häst till varje måltid. Kryper har hon lärt sig sen sist jag bloggade och fort går det! Hon har ramlat ner från sängen en gång, vi tog bort sängbenen och då kröp/ramlade hon ur den men denna gången var det inte så högt. Hon är väldigt envis..
J är numer torr och fri från blöjor! Skönt tycker vi! Han har varit superduktig och tycker det är roligt att gå på toaletten. Pottan använde han kanske 5-6 gånger sen var det toaletten som gällde. Mycket är tack vare dagis, han går verkligen på ett superbra ställe nu. Han har utvecklats som bara den den senaste tiden. Härligt!
Han pratar väldigt mycket om alla som vi träffade under julen. Mest är det förstås om kusinerna Theo och Noah. Vi var ju där ett par dagar så han hann att fästa sig vid dem. För ett tag sen pratade han om mina systrar och sa att han älskade dem, så roligt att höra vad som kommer ur den där lilla munnen. Man vet aldrig vad han kommer säga. Det är roligt.
Igår hade vi myskväll med Marmor. Då dippade vi gurka, morötter och chips. J ville ha salta pinnar och en kexchoklad till lördagsgodis. E såg salta pinnarna och fick smaka en pyttebit, sen var det kört. Hon blev helt hysterisk! Hon skulle bara ha mer till varje pris! Hon fick två. De är ju ganska salta så egentligen vill jag inte ge henne än men ja.. vad ska man göra. :) Vi såg på Shrek & Landet för länge sedan.
Vi bytte/köpte en ny bil. Blev en Ford Galaxy, en minibuss.
Fick en skapligt bra peng för Saaben, det trodde vi inte så vi är helnöjda.
Nu kan man sitta 7 i bussen och det är så härligt med mer PLATS! :)
Nu ser jag på klockan att det är bråttom att göra middag. Maken ska jobba inatt med men är sen ledig i fyra dagar. Härligt. En liten uppdatering i alla fall!
Love!
Slänger på en film "Africa United" och mof...
Slänger på en film "Africa United" och moffar lite gottis. Imorgon måndag och inget moffande är tillåtet. :)
